Det har varit några underbara sommarveckor nu. Underbara ljumna kvällar, och riktigt heta dagar.
Hettan är inte riktigt min grej, men solen! Jag älskar när det är soligt och ordentligt ljus. Jag riktigt känner hur batteriet i mig laddas!
Jag har varit med Mamma, Sonen och hans kompis till Göteborg. Vilken underbar stad!
Sonen och hans kompis har varit på metalfestival "Metaltown" två dagar och jag och mamma har hasat runt och shoppat och ätit mat.
Tyvärr fick mamma jätteont i ett knä så hon kunde nästan inte gå alls, och själv är det inte lika roligt!
Sen tycker jag att jag har fått lite mer energi, jag har fixat en del i huset som jag tänkt göra länge, skönt. Det är solen som ger mig ork!
Nedtrappningen av Efexorn gick inte så bra däremot.
När jag hade varit helt utan ett dygn ungefär så började jag må skit. Superdeppig, ångest, tårar hela tiden och den där hemska känslan av att inte vara omtyckt av någon i hela världen. Jag vill inte träffa folk och jag känner mig obekväm. Och ensam, så ont, ensam i ett liv fullt med människor...
Så jag började äta en tablett igen Nu måste jag lyckas ta mig upp tidigt så jag hinner ringa Affektiva och prata med dom om hur jag ska göra.
2 kommentarer:
Hej syster min! Och här sitter ja goch har trappat ner Ergenyl... det går nog inget bra. Måste ringa imorgon o få en tid B U M S . En hypertjej är jag. Ilsk, arg, stressad, inte nöjd, vimsig, svettig, flyttar om, ändrar , kastar, möblerar och snäser av. Ingen gör rätt. Jag vill vara ensam! Krypa ner i en håla och sova. Men jag hoppas som sagt att jag får komma imorgon, annars åker jag upp akut istället. Kram! Och jag ringde dig nyss. Jag vet inte vilken bok du menar.Ring din syster- LOVE!!
Ja, fy det där känner jag igen. Och särskilt Efexor har väl ibland svår uttrappning. Bra om du får stöd och hjälp med detta.
Lycka till o kram!
Skicka en kommentar