Positivt

Nu får jag sluta gnälla och vara vemodig. Det här är saker som blivit bättre sen jag fick ordning på medicinen!

* Min "stubin" är mycket mycket längre!

* Jag är mer närvarande i nuet, inte alltid på språng.

* Jag klarar av lite mer oordning än förr utan att bli svettig av frustration.

* Jag är inte längre "inkontinent" i tårkanalerna!

* Ironi eller sura kommentarer gör inte lika ont, jag kan se dom för vad dom är och lägga dom bakom mig utan att älta!

* Plötsligt hittar jag svamp i skogen, men jag är inte lika säker på riktning som förr, vet inte vad det beror på...

* Jag kan sova i småknöliga lakan, är inte längre prinsessan på ärten som mannen alltid kallat mig för.

* Jag ältar mindre, jag stöter och blöter inte saker i oändlighet, jag kan släppa en tråd jag börjat nysta i innan det leder till osämja.

* Jag är lugnare och gladare, mer nöjd med det jag har, jag har slutat söka!

Jag har även fått förklaring på en hel del konstiga saker jag har tyckt eller haft för mig, som:

* Trots super kondition och styrka (förr i tiden;-)) har det alltid varit skitjobbigt att springa - beror tydligen på att adhdpersoner har dålig överkroppstonus.

* Trots att jag är social så har jag alltid dragit mig undan i större sällskap, speciellt när musik har spelats samtidigt - jag kan inte sålla dom olika intrycken, allt blir en enda röra och jag "stänger av"

* Dåligt självförtroende och utanförkänsla utan egentlig anledning - är vanligt hos adhdpersoner pga dom många misslyckanden att slutföra eller påbörja saker och känslan av att aldrig bli nöjd.

* Dom allvarliga PMS problemen jag har är typiskt hos adhdtjejer.

Ja, det finns hur mycket som helst som diagnosen har gett en helt ny syn på. Förmodligen fortsätter det att dyka upp saker.