Läget

Det blir inte mycket skrivet för tillfället. Jag hinner inte, fast jag egentligen borde. Tiden bara försvinner, innan jag har hunnit blinka är klockan alldeles försent och jag borde ha lagt mig för länge sen.

Måendet är så där, mår illa och är trött, men är rätt glad och får saker gjort!

Mannen och jag lunkar på. Jag har varit väldigt klar med att jag inte tycker om hans negativa attityd och han har, trots protester, skärpt sig! Om några veckor åker vi och ett annat par till Turkiet, det ska bli såå skönt. Kanske kan vi hitta lite mer glädje mellan oss då. (Håll tummarna!).

Sonen och jag har däremot en väldigt bra relation nu.

Vi är på samma våglängd, han förstår att vi faktiskt inte riktigt är som andra och jag tror att han finner trygghet i att jag faktiskt har klarat mig så bra som jag har genom livet.

Han är en så glad och omtänksam människa, idag väckte han mig efter att ha stekt en hög amerikanska pannkakor! Bara så där!
Så det var bara att proppa i sig trots att tuggorna växte i munnen! Inte riktigt vad jag gillar på en gång när jag vaknat!! Han är faktiskt helt underbar! <3.

Stora hunden lever sina sista veckor.

På morgonen den femte oktober får han åka till hundhimmelen.
Ett fruktansvärt beslut att ta, men det rätta.

Han mår inte bra, och han är inte längre sig själv. Om han inte sover så irrar han oroligt runt, runt och kan inte komma till ro.

Han är så hungrig hela tiden, får han något förutom sina dietkulor så kastar han sig över det som en utsvulten varg. Men sen fortsätter han ändå snoka runt efter mer mat.

Han orkar inte längre hoppa i och ur bilen och han är stel och går saktare än för bara några månader sen.

Snutte, han är den mest perfekte hund man kan ha, så snäll, kul, speciell och trofast. Det kommer att bli fruktansvärt jobbigt.