Jag orkar inte skriva, orkar inte tänka och jag orkar inte ta itu med något.
Kanske är det fel det här att trappa ner Efexorn som ska vara antidepressiv, nu får jag tårar i ögonen av Animal Rescue igen...Alltså, det är klart att man ska kunna känna ledsamhet och bli upprörd när djur behandlas illa. Men den här ledsamheten håller liksom i sig.
Jaja, det kanske är övergående, idag tog jag den sista tabletten så vi får se hur jag mår i morgon när systemet ska klara sig utan.
Det är Aros Festival (eller vad den heter i år) och Mannen jobbar archlet av sig. Ibland känns det som om han är den enda som jobbar på den där firman där han är anställd. Men han är för feg för att säga till och för feg för att se till att han får ordentligt betalt.
Så djävla irriterande, det är aldrig "läge" tydligen...
Jaa, jag är tjurig, livet är inte så där underbart när jag inte är hypo, saknar det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag får också tårar i ögonen när jag kolla Animal Rescue men jag är glad över att dom tårarna också finns så jag inte är helt känslodöd.
Hellre lite tårar ibland än vara helt avstängd.
Så har jag i alla fall varit på antidepp medicin. Jag avskyr det.
Jag vill ha känslor av olika sort men att få ett visst lugn som du beskriver Concerta kan ge är något jag verkligen vill ha.
Lite sinnesro liksom.
Tror du inte det är så här just nu när du håller på att ta bort Efexor och att det liksom stabiliserar sig snart?
Jag hoppas det för din skull.
Kram
Skicka en kommentar