Jag har en förmåga att förtränga att jag inte bara har Adhd, utan att jag även är Bipolär.
Att vara Bipolär betyder att man har större svängningar i humöret än "vanliga människor".
Jag går djupare och lättare ner i en depression och jag kan bli alldeles för glad och uppskruvad så att jag lever livet som om det inte fanns några problem eller måsten. Ofta så tycker jag även att vanliga regler inte gäller för mig själv.
Jag sover mindre, flörtar mer, gör av med mer pengar och hoppar över den vanliga vardagen.
(Om det vill sig riktigt illa så kan man bli manisk, men jag är "bara" hypoman, vilket oftast kan kännas positivt för den som drabbas och omgivningen, i alla fall till en början).
Tyvärr så märker inte jag själv när jag går in i en uppåtperiod, jag mår mest bra. Jag är glad, social, utåtriktad och tycker att livet äntligen funkar som det ska.
Men, jag är även lätt uttråkad, jag vill inte sitta hemma med mannen eller umgås i stilla middagar.
Jag vill ut på krogen, träffa människor, flörta, dricka sprit och dansa.
Jag har mindre sömnbehov, skjuter vardagens problem på framtiden med tanken att "det fixar sig sen". Jag gör också av med mer pengar än jag har råd med, impuls-shoppar det ena och det andra, bjuder frikostigt, ger bort saker mm.
Förmodligen så sårar jag även folk på vägen, jag "leker" med män, lockar utan att ha för avsikt att svika min man. Jag har dålig känsla för andra människor och är mer egoistisk än vanligt.
Säkert finns det en hel del fler symptom i dom här perioderna, men det är en helt ny tanke för mig att dom här sakerna hör till min "sjukdom". Men samtidigt är det skönt för jag är inte stolt över den människa jag kan vara när allt rullar på i 110 knyck.
Sen tillslut vänder det, en enorm trötthet kommer, jag kan sova hur mycket som helst. Alltså sova tio timmar gå upp och kissa och sova tio till.
Har jag tur så stannar det där, jag kan sova mig tillbaka till normalläge.
Har jag otur så fortsätter jag ner i underjorden, till ett annat helvete.
Nu är jag trött, nollställd och får skörda dom ruttna frukterna av min senaste månads hypomani.
4 kommentarer:
Jo det är väl så det är, som vi konstaterade igår..Vi märker det bara inte. Men vi får väl lära oss på nåt vis- om man nu kan det? Kramar!!
Jag känner igen mig så jäkla väl i det du skriver. Du är inte ensam om o "vara så där" ..så du vet. Jag förstår att folk som inte är sådana själva inte förstår, men jag hoppas att dom flesta iallafall försöker att förstå lite? Min karl tycker att jag är helknasig, att jag ena dagen är helt spattig o glad o vill göra massa saker o nästa dag orkar jag inte göra ett skit? Hur förklarar man det? Man vet ju knappt själv varför?? Huuuh!!
Kram
Det du skriver i det här inlägget är så jag...så skrämmande klart beskrivet av hur jag känner mig.
Ännu en gång har jag läst på om bippo men det jag läser "stämmer" inte riktigt, eftersom det ofta handlar om långa perioder och mina "anfall" kan svänga på en timme. Det kan liak gärna vara en glädje över livet, att jag äger världen som varar en halv dag till kanske tre fyra, men aldrig längre.
Oftast faller jag hårt ner i det svarta och det läget kan vara betydligt längre och jag är oerhört besvärlig för omgivningen har jag förstått... :/
Och för mig själv om jag fallit riktigt hårt med lång tid lagrad ångest.
Om jag "läser" mig till en diagnos är jag ju mer en borderline; eller vad dom döpt om det till nu.
Men har ingen att prata med. Fick mina bokstäver i januari och därefter inte ett skit i uppföljning eller kontakt. Mailar receptionen om nya ritalin och bara får ut det utan vidare frågor.
Jag älskar mig själv när jag äger världen och önskar jag alltid kunde vara så positiv och glad. Även om jag är oerhört överdriven och "utåtriktad" som du antyder!!
Tgirl!
Som du hade, med diagnos och sen inget, så hade jag det. Skitjobbigt. Allt jag vet har jag i princip läst mig till själv.
Och, dom bipolära svängningarna finns i alla varianter. Det finns alla möjliga varianter. Här är några länkar om du vill läsa:
http://www.psykiatriinfo.se/AZTemplates/Page.aspx?id=878
http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1388
Kram Ella
Skicka en kommentar