Ja vad ska jag säga. Mannen anstränger sig. Är trevlig, vaken och gör saker i hemmet.
Jag är avvaktande. Men som vanligt. Han blir sur.
Förmodligen väntar han sig pukor och trumpeter.
Men det får han inte. Orkar inte, det krävs mer...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nej det är ju det där....vi blir " sååå glada" när vi ser att de anstränger sig. Men vad fan, hur länge orkar de göra det? Det ska vara en förändring. Inte ett tillfälligt spel. Du gör rätt. Men som du o jag vet...vi vet inte alltid vad vi vill, vad vi ska göra eller vad vi gör. Och så är det. För vi kan inte. Puss!
Men vem fan vet vad man vill? Egentligen. När vet man att man gör rätt?
En sak som är säker är att du kan inte göra mer. Du har verkligen försökt. Du har verkligen lagt manken till. Men det märkligaste är att vi går på allt igen och igen. Och precis som den ovan skriver, vi blir såååå glada så fort de anstränger sig. Men får vi några hurrarop för allt vi gör? Hm.
Nej, H. Ta en riktig funderare och försök prata med honom. Ni kommer kanske fram till något riktigt bra beslut. Tänk på dig själv, tänk inte på vad alla andra säger eller tycker. Det är du som ska trivas med DITT liv och din man.
Love och GLAD PÅSK!! /C
Skicka en kommentar