Det hänger på honom nu.
Jag har gjort mitt, jag har gjort allt jag kunnat, jag har bråkat mycket i vårt förhållande, men jag har gjort allt för att rädda det också, otaliga gånger.
Det har inte han.
Så nu är det upp till honom. Om han vill, så går det.
Men gör han inget så är det kört.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Bra...det är som jag sa till mannen här, det är DU nu. Jag har pratat, ältat, rensat, fixat, planerat, grinat och haft mig för att rädda oss. Nu är det DIN tur. Vi kvinnor ska väl inte alltid vara de drivande??? Kramar!!
klokt. sa du detv så där bra; rakt och enkelt?!
omöjligt att misstolka. åtminstone för en kvinnlig hjärna ;)
kram, v
U P P D A T E R A !!!!!!!! En order!
Ja, V, för en kvinnlig hjärna. Han verkar tycka att bara för att han anstränger sig en dag ska jag vara glad och tacksam och han har gjort sitt för den här ggn!
Och det blir jag inte, och då blir han sur, och då blir jag ännu mindre sugen på ett liv med honom...suck...
Skicka en kommentar