Läget

Mår liiite bättre, tror jag, eller också har jag vant mig! Det är fortfarande inte som med Stratteran, men det är en aning bättre än utan något.

Pratade länge med en väninna som tidigare jobbat med adhd-utredning. (Hon vill helst inte "psykologisera" sina väninnor)
Men hon sa att dom flesta vuxna enligt hennes erfarenhet funkar bäst på Concerta. Så det är väl bara att hålla ut. Hon trodde att jag kanske inte skulle få någon större effekt för än jag var uppe i 72 mg, så det är som alltid.

Tålamod!!

Annars har jag huvudvärk idag, det var längesen, ska kanske ta ett par alvedon innan hockeyn.

Nu har det har nu gått fem timmar sen jag tog Concertan.

Och nu är skiten tillbaka.

Och fy för Sören vad det är jobbigt med den här Adhdn. Innan så visste jag ju inget annat. Men nu.

Köket skulle röjas upp, Svärmor ska komma ikväll och ta hand om hundarna.

Allt är jobbigt jag skvätter, jag tappar och geggar, allt tar längre tid än med medicin.

Usch, jag är ledsen. Jag vet att jag ska ha tålamod. Men tålamod och se tiden an är absolut inte en lätt grej för mig.

Huden är tunnare igen, ljuden skrapar på min hjärna och jag tror inte att Mannen älskar mig längre för att han inte säger det hela tiden.
Jag ser inte längre fram mot 40-års festen jag ska gå på imorgon. Jag vill inte. Jag vet inte om jag orkar ta på mig det "glada"ansiktet igen, och låtsas att jag är som alla andra.

Nu ska jag ta en dusch och åka på hockey. Vinner inte VIK ikväll lär jag inte vara muntrare när jag kommer hem :-((