Idag blåste en motorcykel förbi oss i 100 blås.
Tidigare när det har hänt har jag längtat efter att få följa med, eller ha en egen mc och åka fort, fort. Jag har alltid dragits till fart. Ju snabbare desto bättre.
Nu har det ändrats. På mindre än ett år har jag gått från att tjusas av farten till att skrämmas av den. Idag fick jag en klump i magen, blev rädd för att den som körde skulle ramla. Jag höll händerna hårt knutna och kände obehag.
Inte bara det här har ändrat sig. Jag är mörkrädd, inte mycket bara mycket mer än jag någonsin har varit. Lyssnar efter steg osv när jag är ute med hundarna. Låser noga om mig och är glad att storhunden finns när jag är ensam.
Konstigt, men det måste bero på medicineringen.
Jag är väl "normal" nu, småorolig för farliga saker.
Jag har aldrig varit rädd för något tidigare, förutom spindlar och andra vanliga saker som att ringa tex, men inga "farliga" saker. Jag har aldrig varit en sån som hellre flyr än fäktar, om någon utmanat mig har jag varit som en tjur framför ett rött skynke.
Jag vet inte riktigt om jag gillar den här nya människan. Jag är fegare, jag har inga perioder med enorm energi och självförtroende. Jag är jämnare.
Tråkigare tycker jag.
Vem vill vara tråkig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Tack för en trevlig fika i ert mysiga hem! Gud så underbart med ett EGET hus *avis*! Det kommer att bli kanon när ni är klara!
Och pajen var god också ;)
Kram C.
P.S Du är inte tråkig!
Säger som du, det är lite trist. Jag känner mig inte lika fartfylld längre men i det stora hela så är man väl normalare...mer lugn så som man "ska" vara...
Tanten frågade igår om jag inte pratade så mycket för att P skulle prata men jag kände bara att jag inte gjorde mig till utan det känds bara naturligt att vara mer tyst utan att avbryta honom- som jag alltid gjort annars..bara en sån sak..det gör mig glad.
Samtigigt som man inte gör lika mycket utan att tänka först, som jag ochså alltid gjort! KRAMAR Syster och tack för den goda pajen säger jag med- som C :)
Skicka en kommentar