Rubrik i Aftonbladet på nätet i dag. http://aftonbladet.se/
Var hon modig?
Det kan diskuteras. Var det viktigare att föda den väntade sonen än att stanna kvar och ta hand om dom tre tjejer hon redan hade?
Hade mamman börjat sin behandling så hade hon kanske inte alls behövt dö. Då hade flickorna haft sin mamma och hon hade haft möjligheten att bli gravid igen. Eller nöja sig med dom barn hon redan har.
Hade hon gjort samma bedömning om det var en till flicka hon väntade?
Hur kommer sonen att känna sig när han förstår att hans liv betydde mammans död?
Vad kommer döttrarna tycka om att hon valde sonen framför livet, livet med dem?
Jag vet inte om hon var modig. Jag förstår att det var ett fruktansvärt val. Men jag tycker inte att man ska rädda ett ofött barn till vilket pris som helst...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Har inte läst- men att döma av det du skriver kan jag inte heller tycka det är nåt modigt- snarare helt knäppt. Tänk om jag hade valt att ge Lillkott livet framför att stanna hos dotter och mallankillen, nej ,,hemska tanke!!! Kram och hoppas det går bra på hustitten!!
Nä, vad kommer det här skapa för känslor hos barnet och vad kommer syskonen känna inför sin lillebror?!
Mycket märkligt!
Kramar V
Skicka en kommentar