Störd

I natt har det varit nästan omöjligt att få sömn.

Mannen har boxats, kastat upp benen på mig, knuffats, sparkats och kört armbågen i ryggen på mig.

Strax innan fem gav jag upp och flyttade mig till soffan. Men där gick det förstås inte att somna om, så nu sitter jag här sen ett par timmar...*trött*

Vi behöver verkligen flytta. Två rätt stora människor i en 120 cm säng, det är trångt. Men det brukar gå.

Innan jag riktigt vaknade, när jag låg och försökte sova, kände jag mig ledsen. Det kändes som om hans sätt mot mig i sängen var något han tryckt undan på dagen. Känslor som kom fram när han sov. Elaka känslor...
Men nu i soffan så hör jag att han fortsätter veva runt, kastar sig hit och dit. Förmodligen drömmer han, förhoppningsvis drömmar som inte har med mig att göra :-), jag får väl fråga honom när han vaknar...

Orsakerna till min oro hör nog ihop med att vårt förhållande känns så annorlunda nu emot tidigare. Vi har alltid (läs, jag) tjafsat och snackat. Bråkat och sen lagt ner tid på att reda upp bråk. Det har liksom varit väldigt intensivt.
Nu känns det tomt. Jag antar att det är så här människor har det i sina långa förhållanden. Att man mestadels lever som kamrater, man är sams, pratar och skrattar, men utan den där intensiteten jag är van vid.
För mig känns det kärlekslöst på något vis, det är svårt att förklara, men vi har liksom mindre med varandra att göra nu när det inte finns konflikter att reda upp.
Äh, jag är konstig.
Det här blir väl vardag för mig också så småningom...

Idag ska vi åka och titta på ett hus utanför stan. Kanske kan det vara något. Jag är bara tveksam om jag verkligen vill bo där. Det tar iofs bara tio minuter till "Stan" men det är inte riktigt åt det håll vi egentligen vill. Men, titta kostar ju inget.

Så, klockan är över sju, dags att ta en kopp te!

Godmorgon!