Jag förstår att mina vänner inte kan hänga med. I minst en månad har jag varit kvick, glad och med på allt.
Nu vill jag inget. Jag skrattar inte lika glatt och högljutt, möjligen ler jag. Jag har färre ord att dela med mig av, jag är inte lika nyfiken, öppen eller social.
Från att ha kunnat småprata med Kungen orkar jag inte ens småprata med Mannen.
Det är en sån rejäl skillnad, som två olika personer!
Nu har jag försökt komma fram till sjuksköterskemottagningen i 70 minuter utan att ens komma till att få stå i kö, men nu har jag köplats nr ett! Tjoho!
2 kommentarer:
BRA. Meddela mig sen vad de sa...OM de sa nåt av värde...PUSS! Love u my Twisted Sister ;)Kramar Your little Twisted Sister :)
Oj, hoppas att du blir piggare och gladare snart...
Men jag visste inte att du bloggar igen! Har ju massor att ta igen!!! *ler*.
Ha en härlig lördag! Kram Catrine
Skicka en kommentar