Jag fick för mig att trappa ner lithiumet eftersom jag inte tyckte att den lilla nivån jag åt kunde göra varken till eller från.
Det kunde den, gick igång här som en liten takfläkt och började på hundra olika projekt (utan att slutföra förstås!). Började planera en massa saker, och var alldeles för drivande och otålig.
Skönt i alla fall, nu vet jag att den medicinen behövs, att den är "snäll" och inte ger speciellt mycket biverkningar är ju också bra!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
MMmm det var kanske inte en bra ide...kramar från lillasyster!
Jag gjorde det samma. Slutade med Litium efter 9 månader. Nu har jag börjat gympa, köpt träningsmaskin, fått lust att städa, möblera om och måla om möbler igen. Kul och behövlig energi, men varningsklockorna ringer ju. att det ska vara så knepigt att få vara lagom.
Ja, suck! Tänk om man kunde få lagom med energi! Antingen eller duger inte!!
Ella
Skicka en kommentar