Idag går jag på After Work igen. (Gick förra fredagen också).
Min man vill inte med. Som jag berättat så har han inte lust att göra något alls mer än att häcka framför tvn.
Just nu vill vi olika saker.
I nästan ett och ett halvt år har jag också häckat i soffan. Medicinering och en massa funderingar har gjort att det har behövts.
Nu vill jag leva, träffa människor, skratta, umgås.
Men jag bävar för att berätta för mannen att jag vill ut. Inte för att han blir arg eller missycker egentligen.
Mest för att jag ju väljer annat framför honom.
Får man det när man är gift? Eller betyder det att förhållandet är dåligt, på väg att ta slut? Jag vet inte.
Det har samtidigt aldrig varit så här bra mellan oss. Vi pratar snällt och glatt med varandra nästan alltid. Vi har kul och även när vi inte tycker samma så kan vi argumentera utan att det blir världskrig.
Men, en del av min tvekan beror på att jag delvis går ut för att få den bekräftelse jag behöver. Uppmärksamhet, av män men också av andra kvinnor, som ser mig och undrar hur jag har det, hur jag mår, vad som händer i mitt liv.
Män, som kanske ljuger, jag skiter i vilket, som säger att jag är snygg, sexig. Som tittar mig i ögonen och ser mig.
Jag är inte otrogen, jag gör inget av det som lätt skulle kunna bli något. Men jag SUUUGER i mig det jag kan få, fantiserar om att göra saker men går hem och tittar på min sovande man i soffan och längtar än mer efter den man jag vet finns där inne.
1 kommentar:
Men du kommer ju hem efter några timmmar! Och hur många gånger har du varit ute sedan ni blev ihop igen? Egentligen? Man måste få komma ut och "lufta sig". Träffa folk. Då blir man en gladare fru sen *ler*. (Istället för att du sitter hemma och blir arg bara för att han inte "tillät" dig gå ut.)
Han får ju följa med om han vill eller hur? :)
Vi ses! Kram C.
Skicka en kommentar