Det har nog tagit mig hårdare än jag ville inse att jag inte fick komma igång att arbetsträna den här gången heller.
Jag var så taggad, kände att jag var jag, att livet var på väg tillbaka. Nu vet jag inte...
Jag är så trött på att inte höra ihop, ha en funktion.
Visst, jag behöver rycka upp mig, ta nya tag, men jag vet inte riktigt hur man gör.
Så här låg var det längesen jag var.
1 kommentar:
Det går över syrran...andas och se ljust. Jag kan inte råda dig för jag vet heller inte hur man gör när man mår skit..men jag tänker på dig! PUSS!!!
Skicka en kommentar