Jag har blivit uppmanad att söka ett nytt jobb! Jobbet är som områdeschef och innebär både administrativa och personalrelaterade uppgifter.
Jobbet börjar NU! Eller i alla fall så fort som möjligt och är på heltid.
Törs jag?
Jag har varit sjukskriven snart två år, äter tunga mediciner som fortfarande ger biverkningar och har fast anställning på ett annat företag.
Men mitt nuvarande företag har få tjänster som skulle passa mig, dom flesta innebär ett visst mått av kvälls- och helgtjänstgöring och det är negativt för mig.
Dessutom är dom passande tjänsterna eftertraktade och det är inte alls säkert att jag skulle få en. (Eller ens att någon är ledig). Men att gå tillbaka till min gamla tidspressade väldigt stressiga tjänst är, trots att det är kul och omväxlande, inte ett alternativ som jag ser det.
Fast där jag jobbar nu skulle jag få börja långsamt och se hur det går, trappa upp timme för timme och verkligen ta det i min takt.
Det nya jobbet skulle innebära mer av det jag gillar, personaladministration. Jag skulle ha vanliga kontorstider, lediga helger och mycket bättre lön!
Det som håller mig tillbaka är att jag skulle jobba tillsammans med en väninna, inte med samma uppgifter men på samma kontor, och skulle jag inte orka, så är det hon som blir lidande. Både med ökade arbetsuppgifter och med att det var hon som rekommenderade mig.
Usch, jag blir så nervös. Tänk om, tänk om...Jag har så dåligt självförtroende när det kommer till prestationer, jag tror aldrig att jag räcker till. Alla andra tror mycket mer på mig än jag gör själv.
Men är det så att jag kan, eller är jag bara bra på att lura folk så dom tror att jag kan?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag tycker,o det är bara vad JAG TYCKER, för det första MÅSTE man kunna skilja på jobb och privat liv.Och om hon är en vän till dej så känner hon dej och vet att det kan bli så att du inte orkar.då borde hon även vara införstådd i att det blir hon som får göra det du ej hinner.Och om du sen får ut för det privat sen är hon inte proffesionell. Så tänk på dej själv=)allt lät ju mycket bättre=) bättre tider OCH bättre lön..vad väntar du på=)lycka till hur som=) MVH Lenita
KLART du kan! Du inbillar dig. Du kan allt. Kramar!
Jag tycker definitivt att du ska söka jobbet.
Du har ju längtat efter att få komma ut i verkligheten igen.
Ett arbete gör ju också att man inte hinner fundera så mycket inåt och kanske det bidrar till att mediciner/psyke/omgivning/relationer/osvosv anpassar sig lite mer naturligt.
Jag förstår att det kan kännas som att man kastar sig rakt ut från en klippa, men att bara gå och vänta på att allting ska bli bättre är också väldigt stressande. Och hur vet man när man är tillräckligt bra förresten?
Jag hade hoppat - rakt ut!
..och angående din väninna. Prata, prata, prata!
...och givetvis kommer det att bli en stor omställning, och givetvis kommer det att kännas som en uppförsbacke emellanåt. Men å andra sidan tror jag att det ger så mycket mer i längden.
Lycka till och bamsekram!
Sök - testa! Det är inte värre än att man kan ångra sig!
Kram, C.
Skicka en kommentar