Dagdrömmar

Nu när jag inte medicinerar tillräckligt mot min adhd är dagdrömmarna tillbaka. Jag har haft dom hela livet men jag har trott att alla är som jag. Men med Stratteran försvann dom nästan helt.

Alltid när jag har tråkigt så berättar jag historier i huvudet.
Dom handlar alltid om mig. Det är alltid positiva saker. Det är drömmar där jag är omtyckt, duktig, hjälte eller också kan det handla om karlar, attraktiva karlar som tycker att jag är guds gåva till männen ;-).

Jag kan rädda barn från att brinna inne, jag kan coacha VIK till stordåd. Det är oftast saker ur livet fast bättre.
Jag själv har en stor roll och jag klarar allt.

Kanske är det tvärtom mot hur livet har varit.
Jag har väl alltid känt mig mer eller mindre misslyckad även om jag utåt har klarat det mesta man "ska" i samhället. (Bra betyg, universitetsutbildning, barn, familj, bra jobb, många vänner mm).

Det är nog så att ju tyngre livet har varit desto mer tid tillbringar jag i den här låtsasvärlden. Men jag har ju inga problem med att skilja dom två "världarna" åt som tur är, men jag kan ibland dra mig undan till tankarnas värld bara för att få slippa livet för en stund.