onsdag, november 12, 2008

Teflonminne...

Jag har för mig att jag skrivit om det här förut, eller kanske inte...??

Mitt minne är så djävla dåligt. Det är ofta helt tomt och blankt i hjärnan. Jag minns inte saker som har hänt i mitt liv. Allt är dimmigt och jag blandar ihop mitt eget liv med böcker jag läst eller filmer jag sett. Inte så att jag tror att jag är Batman eller så, men drömmar och delar av filmer och delar av mitt verkliga liv mixas ihop i en otydlig gegga.

Det är otroligt jobbigt.

Till exempel här på nätet. Jag kan ha läst en människas hela blogg, ett par år tillbaka, massor av information. Men när jag sen får en kommentar av samma människa så minns jag ingenting utan blandar ihop flera bloggar.

Människor hejar på mig, men jag har inte en aning om vem det är.

Orden försvinner också.
Jag ska till exempel säga ljusstake, och ut kommer lyspinne eller något helt annat.
Jag vänder ord, säger orangutang istället för bumerang.
Ibland är det kul och jag kan skratta tillsammans med den jag pratar med, men när man försöker vara seriös och det bara kommer en massa blaj är det mindre kul!

När jag ska berätta en historia eller om någon händelse så tar plötsligt orden slut. Eller snarare är det så att ett ord mitt i en mening försvinner. Jag kan "se" orden som kommer därnäst. Om du förstår? Men jag kan inte för mitt liv komma på det ord jag borde säga härnäst.

Det här måste vara svårt för människor omkring mig att förstå. Speciellt för dom som inte vet att det är något speciellt fel på mig.
Men även dom som vet.

Det måste vara svårt att inse att jag faktiskt inte kommer ihåg. Att jag inte bara är nonchalant och ointresserad.

Faktum är att:

*Jag minns knappt mitt barns födelse...
*Jag minns svagt mitt bröllop...
*Jag har glömt bort många vänner och bekanta som jag av en eller annan anledning inte sett på ett tag...
*Jag minns inte av vem jag fick min första kyss...
*Jag minns inte vem som tog SM guld 07 (i hockey förstås!)

Jag har dimmiga begrepp om mina vänners liv överhuvudtaget när dom inte är med mig. Jag frågar ofta frågor om samma sak, för jag kommer inte ihåg svaret.
Årtalen blandar ihop sig och jag glömmer hur gamla mina vänners barn är.
Och det som inte står i min kalender, det finns inte. (Men det är inte säkert att det finns då heller, för jag kanske glömmer läsa kalendern!).

Det jag undrar är ju om det här är sjukdommarna, eller om det är medicinerna?
Jag lutar åt en kombination.
Långa perioder då jag varit deprimerad är helt bortspolade och även dom "höga" perioderna för då har jag inte haft tid att tänka och reflektera över mitt liv.
Men helt klart så har mitt minne blivit mycket sämre sen jag började medicinera. En del av mina mediciner har som biverkan minnesstörningar. Jag måste ta och fråga min häxläkare om det här, kanske är det något som försvinner över tid? Man kan ju alltid hoppas.

Det är fördjävligt helt enkelt.

(Fan vad jag svär, det ska jag sluta med!).

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tror inte det är medicinerna- du har jag alltid varit så här :) Och jag med för den delen :) Puss!

Anonym sa...

Nej, så här borta har jag aldrig varit, kolla med C och S får du höra. Jag är helt vilse i pannkakan!
Kanske att jag alltid har glömt bort mitt förflutna, men glömma ord mitt i ett ordflöde...näe, jag har alltid gillat att diskutera. Inte längre, känner mig blåst!