Sjukskriven?
Det verkar inte mina två "män" förstå. Jag känner mig mest som en oavlönad hemmafru.
Sonen gör iofs det jag säger åt honom (så småningom).
Det gör mannen också och det är det som är lite av mitt problem.
Jag vill inte vara hans mamma också!
Han tar inte ett iniativ till något.
Han kommer hem, äter mat (som jag handlat och lagat) sitter i det dammsugna städade huset (som jag städat) och kollar på tv. Sen går han ner och duschar och byter till nytvättade kläder (som jag tvättat) och somnar i soffan med den skitiga tallriken kvar på bordet. (som jag vägrat ta bort).
Kväll ut och kväll in.
Säger jag åt honom att göra något, så gör han det (så småningom).
Men jag orkar inte alltid vara den drivande.
Jag är sjukskriven av en anledning, inte för att göra livet lättare för min man.
Han är så trött, jag ser det, jag önskar att han var lite piggare, jag önskar att han tog semester någongång.
Men att jag önskar det räcker ju inte eftersom han själv inte inser att han segar bort sitt liv i soffan.
Och jag känner mig ensam, jag saknar en livspartner, saknar oss två för vi är bra tillsammans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
När jag läser så låter det som om ni är tillbaka i det gamla igen...sån här är han. Det är ju inte DU som ska ändras utan HAN. Fan att han inte fattar det! Han måste ju oxå jobba på er!
Jag vet ju oxå att han jobbar häcken av sig men det är som du säger frivilligt i många fall för han behöver inte svara i tfn på kvällar, helger, kalas....och det gör han ju - och ska hjälpa och styra upp!
Ni behöver komma bort och PRATA! Stor kram älskade syster!
exakt så ser det ut här också. så nu hatar jag hans morsa för att hon gav världen en ouppfostrad slyngel, typ.
kram
Skicka en kommentar