Godkänd

Klockan är tolv, 00.00, 24.00

På ena sidan av gardinstången hänger dom vita gardinerna jag haft uppe hela sommaren.

På andra sidan hänger en av dom nya jag köpte igår.

På golvet står blommorna.

Lampan.

Diverse verktyg.

Det är rörigt.

På altanen ligger högar

trasiga persienner som slängts ut.

Grusigt golv.

Köket småstökigt, smuligt, geggigt.

Köksbordet fullt av högar med papper

sorterat, men...

I källaren en maskin tvätt, klar sen länge.

Kylskåpet ekar tomt.

Fult hår,

utväxt, råttfärgat, enstaka grå strån.

Stora hundens tassar trimmade, håret kvar i en hög

på golvet...

Här och där blodspår, klippte klo för djupt.

Vovven fick socka på foten, vill inte

ha blod överallt.

Inte för att det skulle göra saken

så mycket sämre...

*

Om två dagar

Fläckfritt, skinande.

Dammat,

suget, putsat och plockat.

Kaos spårlöst borta.

Bästa Väninnorna kommer.

Dags att ta igen,

ett förlorat år.

Rödvin

Komplimanger.

Uppdateringar.

Sorger, chips

Karlar.

Lycka.

Rök paus.

Stimmigt.

Glatt. Värme och gemenskap.

Samtidigt,

masker, skryt, blå dunster.

Mindre än i annat sällskap.

Men ändå.

Även i den tryggaste miljö sitter masken hårt.

Inte bara den sjukes mask.

Utan även den normala jobbar hårt.

För att vara normal.

Lika.

Godkänd.