Tålamod

Vad skönt det är, det här nya tålamodet som jag fått.

Mitt nya lugn och mitt tålamod har gjort att jag känner mig mer omtyckt både av djur, barn och människor i min omgivning.
Jag hinner liksom se dom, jag hinner prata, jag orkar ta in även dom som inte hör till min krets av nära vänner. Och då tycker dom om tillbaka!

Ofta i mitt liv har jag känt mig osynlig, tyckt att ingen vill prata med mig, ingen tycker om mig.
Jag har känt mig utanför och tänkt att det är konstigt att jag lätt får riktigt nära vänner men att det inte funkar så bra med bekantskaper.
Jag har haft svårt att vara bekant, antingen har jag skaffat mig en nära relation med en ny människa, eller också har det inte blivit någon relation alls.

Nu pratar jag med en hel hög med folk på hockeyn som jag har sett i alla år, och dom blir glada av mitt intresse. Istället för en artig hälsning får jag kramar! Kul!

Att någon som är så lätt kan vara så svårt!

Det måste ju ha med min nya fokusering att göra.
Där på den stimmiga hockeyhallen har jag varit tvungen att anstränga mig så hårt bara för att kunna göra mitt jobb så att jag inte haft någon energi över till människorna runt omkring.
Och överhuvudtaget där man träffar folk så är det ju oftast många olika stimuli som bråkar och stör.
(Men över en kopp kaffe har jag kunnat vara en bra och trevlig kamrat som orkar fokusera på vad den andra människan säger, därav mina underbara väninnor).

Ja vad ska man säga?

Jag är så tacksam för att det finns mediciner som hjälper mig att få lite lättare att klara av livet!