Mitt humör har varit lite vacklande sista veckorna. Jag har känt mig nedstämd, varit lite irriterad och det gör mig nervös. Jag oroar mig för att medicinerna har slutat verka och jag ska vara på väg ned i hopplösheten igen.
Allt känns så stillastående nu, jag känner mig lite vilse.
Vad händer nu?
Med lite tur hör snart Försäkringskassan av sig och kallar till möte med jobbet och mig. Jag BEHÖVER verkligen börja jobba nu.
Men jag är rädd för att jag inte klarar att gå tillbaka till min gamla tjänst. Stress är inte vad jag behöver just nu.
Men rutiner, tillhörighet och en plats här i livet, det behöver jag.
Snart.
Hoppas dom tycker att jag är redo nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag tror du är redo, om än inte på heltid utan att du ff är sjukskriven och jobbar ett par timmar till att börja med. Kramar Joa och jag hoppas resan är bra!!
Jag minns inte hur länge du har medicinerat. Men för mig tog det nästan 1,5 år innan läkaren och jag kom på hur den skulle användas för att ha bäst effekt.
Det kommer att gå bra!
Det är lurigt med medicinerna. Sen är det klart att då medicinen funkar kan man ju börja fundera på livet lite mera ostört. Då går humöret oxå upp och ner - så är det.
Och även om jag blir toktrött och ibland stressad. Jobbet är på många sätt så himla bra. Precis det där med rutiner osv som du skriver om.
Heja heja Ella!
det låter som en skärva ur mitt liv!
Kram, V
TACK FINA DU! Du hjälpte mig se hur det är och hur det varit. Jag klarar mig! Men jag måste sänka ribban och jag msåte be om hjälp när det inte går ihop sig...Kramar o vi ses imorogn på en kaffe! Välkommen efter 10! kramar!
Skicka en kommentar