Jag kan fokusera mycket bättre nu, på ett annat sätt än förut.
Förr kunde jag försvinna in i en sak, tex en bok, eller en uppgift, stänga bort allt annat och verkligen gå in djupt i det jag höll på med.
Men
om jag blev störd och var tvungen eller behövde komma ur koncentrationen blev jag irriterad och hade väldigt svårt att ta mig tillbaka till det jag behövde fokusera på.
Nu kan jag fokusera på det jag sysslar med, men jag kan liksom dela fokuseringen, hoppa lite fram och tillbaka. Koncentrationen är liksom inte lika djup, det är lättare och ta sig in och det är lättare att ta sig ifrån.
Och jag är inte heller helt slut och liksom tömd på energi efteråt som jag alltid blev förut.
Det här låter väl helt stört för er "vanliga" men det är en otrolig lättnad att inte behöva anstränga sig så hårt för att bara göra vanliga vardagliga saker.
Mitt huvud behöver inte gå på max längre och det gör mig piggare, gladare och mindre arg!
Tack och lov för att det finns piller för oss som behöver!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ja, det måste kännas härligt. Det är ju bara du som vet, faktiskt. Vi andra kan aldrig föreställa oss hur du har haft det. Vi vet ju inte. SKÖNT att det går åt rätt håll!
Ha en härlig söndag!
Kram C.
Håller verkligen med sista meningen... Förutom att jag blivit ganska så avslappnad att jag inte längre "bryr" mig så mkt... Det tog stor energi och spänningar i kroppen att försöka hålla en vanlig svensson-standard på städning som aldrig blev bra/färdig.
Förstår idag varför den där låten om du minns, Evighetsmaskinen nästan gått som ett mantra i mitt huvud sen den kom på nåt barnprogram elelr nåt! :)
Mina kompisar "städar av" och sen åker dom på semester. Jag städade mest hela dygnet utan att få nåt gjort. *s*
Men som sagt, idag är min fysiska hälsa mer värt och ska jag bli av med all min värk måste jag sluta försöka anstränga mig att försöka vara någon jag aldrig kommer bli...
Men 30 års försök och kamp att vara som alla andra sitter som stålfjädrar i nacke och rygg... :(
Är en otroligt fantastisk känsla dessutom att slippa all denna ilska. När jag glidit över tiden sas med Ritalinet och den här ilskan bara väller över mig blir jag nästan rädd...har jag känt så här i hela mitt liv och reagerat så jävla vansinnigt? Jag skäms verkligen över hur jag varit faktiskt...men idag förstår jag varför(även om jag tyckte hela världen var emot mig förrut och alla andra var så dumma...!!!)...
Oj..mitt kaffe!!! Så långt det blev det här nu då. Lite pratsjuk så här på morgonkvisten! ;)
jag är så glad för din skull! Vilken skillnad!
Jamen det är ju precis så Ella och Tiagirl!
Själv har jag nu, efter flera år med R kommit i en masig fas. Jag blir galen ibland på att jag inte får saker gjorda. Som om när den där stålskruven "Måstemåstemåste" släppt så vet jag inte riktigt hur jag ska trycka på påknappen när jag ska komma igång.
Antar att det är en reaktion på de där 45 årens ansträngning jag haft.
Men jag funderar på hur jag ska få igång mig igen, lite lagom. Hur jag ska hitta ett sätt att vara på ibland. Nu är det så förbaskat ansträngande att komma igång, för nu vet jag hur det är att kunna unna sig att vara off. Men kanske behöver jag bara off-a ikapp. Så i 70-års åldern kanske jag har hämtat mig ;-).
Hej hjärtesyster!
Försökt nå dig idag och ska testa igen snart...
Jag ringer! PUSS!
Tack raringar för era kommentarer!
Kram H
Skicka en kommentar