Det är jobbigt när någon man står nära är ledsen och man inte kan göra något direkt för att hjälpa.
Jag finns ju här, men om det inte räcker?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mina vardagliga tankar och funderingar. Gnäll och glädje om vartannat.
2 kommentarer:
Jo, jag vet. Känner samma sak och vet inte hur jag ska råda eller kan råda...
Härligt att ni är på PLATS i allafall i ert hus! Allt behöver inte vara klart nu, låt det ta tid... Jag vet att du har brått men ändå - ni ska ju bo där ett tag nu hoppas jag?! :)
Kramar och lycka till!
/C.
Jag tycker inte ni sak oroa er , jag klarar mig - jag lovar, men det gör ont...
Skicka en kommentar