Det vore skönt med lite lugn och ro nu, känner mig stressad och inte alls så glad. Lättrörd.
Läser om någons pappa som dör, och grinar. Känslan av gråthicka ligger kvar resten av dagen.
Tittar på min sjuka hund när han leker, gråten lurar bakom ögonlocken.
Blir osams med sonen för att han inte hjälper mig packa släpet direkt när jag ber honom, får bita mig i tungan för att inte börja gråta...
Suck. Kanske beror det bara på utmattning. Jag hoppas det. Det har ju varit mycket senaste månaden, väldigt mycket, och lite sömn.
Men jag ser ju faktiskt ljuset i tunneln, jag måste påminna mig om det. Snart är allt uppackat och fixat, snart har vi en vardag här i vårt nya hus.
Nu gäller det bara att fortsätta att beta av "att göra listan" en sak i taget, ett steg framför ett annat...
Och tills dess gäller det att med alla medel hålla näsan ovanför vattenytan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag försöker också hålla mig ovanför vattenytan...men av andra skäl.
VI kommer inte på fredag, kanske jag orkar, men inte det som ska vara VI.
Kram Joa
Skicka en kommentar