Vart är jag på väg?

I kväll är jag helt slut.

Hela dagen har jag tillbringat med att vränga mitt inre och yttre ut och in. Har ont i kroppen så väl som i knoppen.

Egentligen skulle utredningen ha fortsatt till och med torsdag men psykologen tyckte att det var onödigt eftersom det var så tydligt vilka mina problem var.

Och det jag behövde var tid.

Tid för att få till rätt medicinering.

Innan dess skulle andra åtgärder vara meningslösa.

Känner lättnad så väl som värdelöshetskänslor.

Så stor del i mitt liv har handlat om att jobba och göra min "plikt". Nu känner jag mig vilsen. Vem är jag nu? Vart tar jag vägen? Hur ser min framtid ut?

Jag måste tro att det tar en vändning till det bättre. Att när väl tiden har gått och jag har fått till en bra "cocktail" av mediciner så kommer jag att må bättre än någonsin förut.

Så måste det bli.