Speedad

Jag är jättespeedad, inte så mycket i kroppen som i knoppen.

Nu är jag nere på sex timmars sömn och då får jag tvinga mig i säng, trött är jag inte. Efter en fyra fem timmar börjar jag stiga till ytan igen, men jag tvingar mig att ligga kvar och i alla fall småsova.

Motorn, den gammla vännen?! är igång igen. Men jag är i alla fall inte speciellt irriterad, bara lite när människor inte hänger med i svängarna eller förstår direkt vad jag pratar om. PMS dags är det också och det gör ju inte saken bättre precis.

Fast jag mår liksom bra, det enda konstiga är väl att jag får tårar i ögonen av precis ingenting. Alltså jag kan kolla på riktigt jobbiga saker (typ kärleksfilmer) då jag brukar grina, utan att ens bli berörd. Men sen kan jag se på Aftonbladets löp att någon hockeyspelare gjort hattrick, och då kommer tårarna....Skumt...

Nu på morgonen har jag klarat av en hel drös med saker på min "attgöralista" och snart ska jag och syster ta hundarna på en lång promenad. Skönt, det har blivit mycket onyttigt den här helgen. Igår åt vi ingen kvällsmat bara godis och frukt och glass.

Jättenyttigt?! Skulle inte tro det, men ibland blir schemat helt fel på helgen. Lunchen kommer halv fyra och det blir ingen tid till kvällsmat.

Förmodligen beror i alla fall speeden på den nya adhd medicinen, det är ju inte alltid ok för bipolära att äta sådan och jag är ju inte ännu uppe i dos av det stämningsstabiliserande jag slutade med för några veckor sen. Men men, jag kan behöva lite energi nu. Blir det värre med sömnen så får jag väl norpa en av sonens insomningstabletter...