Gnällspik

Jag är sur, lättstött, irriterad. Jag tycker att mannen är sur, irriterad och att han inte lyssnar eller svarar. Vi har inget liv ihop just nu, allt handlar om huset huset huset...

Det är stressigt och pressande. Många saker ska fixas, kollas och förberedas. Jag har svårt för sånt. Vet som vanligt inte vad jag ska prioritera, blir stressad. Egentligen så tycker jag att det här är skitkul,
men jag blir nervös, jag vet inte hur jag ska förklara, men jag måste göra allt på en gång, klarar inte att skjuta upp saker utan att må dåligt.

Och sen när jag tycker att jag är duktig och har löst en hel bunt med "mission impossibles" så är mannen iaf inte imponerad utan har invändningar och kritik.

Jag är så känslig. Jag kan inte få nog beröm men minsta kritik slår mig till marken.

Hur gör man för att njuta av dagen istället för att bara blicka fram mot horisonten och tänka att då, sen så blir det bra/kul/skönt eller vad det nu är man tror ska hända?

Och som vanligt, PMS veckan är ett helvete, med eller utan mediciner.