Försäkringskassan och deras läkare var rörande överens om att jag ska fortsätta vara sjukskriven tills min medicinering fungerar som den ska.
Jag har fortfarande delade tankar. Dels så känns det som om det verkligen är dags att jag får må bättre, jag har kämpat med dom här upp och nedgångarna i många år nu.
Samtidigt så är det det där med att jobba och göra rätt för sig, det ligger djupt i mig. Har man inte brutit halva kroppen eller har en hjärntumör så SKA man jobba liksom.
Ja ja, nu fick inte jag bestämma. Skönt också att dom skrivit ihop ett gäng papper som kommer att skickas både till min familjeläkare (jag har ju även en inflammation i senan på utsidan av foten och hälsporre som dom inte lyckats bota, jag borde få sprutor sa läkaren som starkt ifrågasatte varför jag inte fått det för länge sen).
Och till Äckliga Tanten på psyk ifrågasätts varför jag inte följs upp, varför jag inte får den medicinering jag borde ha, varför jag inte har en kontaktperson och en del andra frågor.
Sen menar dom att den medicinering jag har kan ta upp till ett och ett halvt år innan den verkar fullt ut. Så tålamod skulle jag ha...hmm...kan man köpa det, tålamod?
Jag håller tummarna för att det börjar hända något snart eller att någon ger mig en hink tålamod, tack!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det var banne mig första gången på mkt länge som jag hör att Fk tillsammans med sin läkare gör en bra bedömning och ser till individen.
Snart hus, Helena. Fan vad kul!
Många många Kramar, V
Jättebra! Jag har ju med en en superbra kontakt med fk och min läkare så jag är glad att det blev bra det här!!! Du klarar det galant! Kram J
Skicka en kommentar