Tidsbegrepp och vänner

Jag läste ett inlägg av Frk F http://frkf.wordpress.com/ . Det fick mig att tänka, som hennes inlägg så ofta gör.

För mig är min ensamtid väldigt viktig, samtidigt som om jag alltid vill ha min familj nära. Väldigt tudelat, som så mycket med mig.

Jag fixar inte riktigt dom sociala koderna, jag fejkar ofta intresse för folk bara för att det är så "man gör". Man frågar om jobb och barn och fritid osv. Men ofta bryr jag mig inte och därför så kommer jag inte ihåg något heller.
Samtidigt är jag väldigt intresserad av mina vänner och deras liv, men jag kommer inte ihåg något av det heller....suck.

Bekanta som envist vill ha mitt sällskap avskyr jag. Jag vill inte vara uppbunden till någon människa på det sättet. I höstas var det en tjej som ringde och ringde, jag avböjde och avböjde, sånt kan jag inte förstå. Varför vill man umgås med någon som helt klart inte vill umgås med en?
Nästa gång vi träffas kommer jag bli glad, för det är inte det att jag inte gillade henne, mer det att jag behöver ha min egen tid, jag vill inte ha en "bästis" på det sättet. Men hon kommer att se lätt besvärad ut, hon kommer att vara sårad för att jag avvisade henne.

Det finns många fler exempel men jag har inte kopplat ihop dom med min adhd för än jag läste Frk Fs blogg.

Mina bästa vänner är vänner som jag kan ringa efter tre månader, eller tretton, och samtalet bara fortsätter där det tog slut. Bara för att man inte har behov av kontakt betyder väl inte det att man inte tycker om personen?

Samtidigt är det som FrkF säger :

"Det låter kanske konstigt, men om vi inte ses/hörs på några dagar så slutar människor existera i min värld. Ibland slutar Micke också existera. Det räcker med att han jobbar extra mycket eller intensivt några dagar, så sjunker jag in i min eremitbubbla. Tidvis är det så med barnen också, när de är hos sin pappa. Dagen innan de kommer tillbaka tänker jag “Javisst, ja….jag har ju barn!”

För mig måste människor vara aktuella och göra sig påminda för att jag ska uppfatta dem, ta dem till mig, minnas och uppskatta."


Ja ni, som jag sagt förut, man är allt en konstig knopp...