Sjukskriven

På fredag går min sjukskrivning ut.

Jag vet inte vad som händer eller vad jag ska göra. Jag tycker att jag mår så pass bra så att jag skulle kunna börja jobba nu, kanske inte heltid direkt men halvtid kanske.

Men, det jobb jag hade innan allt det här, går inte. Det är ett väldigt fysiskt tungt, stressigt och tidspressat jobb. Bara jag tänker på det så får jag ett slags tyngt i armarna som drar mig ner mot marken.
Jag älskade mitt jobb, men jag var borta mycket. Jag körde och körde i 100 knyck, sen var det som om någon dragit ut strömmen och vilda hästar skulle inte ha kunnat få mig till jobbet.
Oftast har det även tagit fysiska uttryck, inflammationer här och där, ryggskott, diskbråck mm. Nu tror jag att det har varit min kropp som försökt tala om för mig att "det räcker nu" eftersom jag inte har lyssnat på min kropp försökt säga mig, utan bara försökt att inte låtsas om det jag har känt.
Jag har också av naturliga själ varit borta en hel del, Sonen har ju inte heller haft det lätt och också varit borta mycket, och då har jag varit hemma med honom. På så sätt har jag fått en paus från jobbet, men slitit hårt med Sonen.

Men, som sagt, hur gör jag nu? Jag är inte riktigt i form för att ringa jobbet och föreslå lösningar hit och dit. Jag vet inte vad jag kan kräva eller vad jag är skyldig. Försäkringskassan borde ju också vara med. Men är det här verkligen min sak, borde inte någon av dom dra igång det här? Tyvärr så blir det mesta lite för mycket just nu, och den energin att driva det här har jag inte riktigt.
Jag vill bara få chansen att smyga igång, se var gränsen går och undersöka om jag nu med mediciner har förmågan att se och bromsa när det blir för mycket.

Min läkare, som var så ångerfull när hon ringde, är omöjlig att få tag på. Hon sa att jag skulle få en kurator och att den personen skulle kunna hjälpa mig med kontakter mellan mig och jobb/försäkringskassa. Men av den personen har jag inte hört ett dyft. Dom säger bara att det är lång kö, men hur lång, det kan man inte få besked om! Och nu igen har jag inte fått veta om jag ska öka sista medicinen, jag ligger inte högt nog enligt sista provtagningen. Skit också, att det ska vara så djävla svårt att få dom besked man behöver ha.

Jag har full förståelse för att väldigt sjuka människor ger upp och tar livet av sig. Ska det vara så i Sverige, som ska vara ett sånt bra land? Världens bästa sjukvårt, pyttsan...det var nog länge sen i så fall...