Hus del 89...

Idag ringde mäklaren, han ville veta hur mycket vi vill att säljarna ska gå ner i pris för dom fel som finns.

Skitsvårt!

Egentligen vill man ju att dom ska stå för alla dom stora felen, byte av vardagsrumsgolv och undermaterial, byte av avlopp och rening av vatten.
Samtidigt så skulle det innebära att dom hjälper oss med en värdeökning på fastigheten och det vill dom så klart inte.

Jag avskyr sånt här. Det går bra när jag är i en sån där driftig stark period, men nu när jag känner mig liten, ledsen och oälskad så är det oerhört svårt. Vad skulle mäklaren tro om jag satt och grinade i telefon?

Suck...Vad jobbigt det blev med det här husköpet. Kanske är det tecken på att vi inte ska köpa det?
Mamma håller på och tjatar hela tiden "men, kommer du verkligen att trivas där borta på landet?"
Men hur ska jag kunna veta det? Jag tror ju det förstås annars skulle jag ju inte vilja flytta dit. Men jag har haft fel förut. Visserligen omedicinerad, men vad vet jag...

Mannen jag bor med tycker att jag ska sköta kontakter med mäklare och köpare mm, han tycker att jag är såå duktig (säger han) på sånt. Visst, det kanske jag är, men inte nu...

Men det kan man kanske inte förstå, att jag är två olika människor i en, men så är det.