Jag har en dålig dag idag.
Jag älskar min unge men han förstör och skitar ner som om han var ett helt fotbollslag.
Det är ett evigt tjatande på honom. Hans rum ser ut som en svinstia på två dagar. Det kan jag stå ut med om jag stänger dörren, men det känns så hopplöst att lägga ner en massa tid på att göra fint när det inte uppskattas.
Dessutom så släpar han in glas och tallrikar, byttor och bestick och han tar inte ut dom igen för än jag blir arg. Då hamnar dom i köket istället och då får jag stå där och lägga en massa saker i blöt för maten har ju torkat fast.
Det känns som ett ekorrhjul. Jag städar och städar och fixar och fixar men det blir aldrig klart. Det är ju dessutom för trångt här. Idag storhandlade jag, och då får inte maten rum i det minimala skåpet. Men jag är ju tvungen att köpa storpack, annars går jag i konkurs.
Sonen lagar mat till sig själv, och inga mackor utan pasta med bacon och grädde, fiskpinnar o mos. Han är skitdyr i drift och köket ser ut som ett katastrofområde efteråt. Visst, tonårspojkar är väl rätt dyra vanligtvis, men han är extrem.
Han äter inget som är billigt han äter lagad mat till frukost, sen lunch, sen lagad mat till mellanmål, sen kvällsmat och sen något lagat senare på kvällen. Och han lagar alltid mer än han orkar, han äter hälften och låter resten ligga och förstöras.
Att han inte ser ut som en sumobrottare är underligt. Men det beror kanske på medicinerna?
Och ja, jag har pratat med honom. Lugnt och sansat, sagt att han är gammal nog att ta undan efter sig själv. Han svarar att det är självklart att han ska göra det, han gör det i en dag eller två men sen verkar han ha glömt och när jag påminner blir han arg, eller säger att han SKA!
Suck, jag är så less, och så ledsen. Ibland så vill jag verkligen inte vara mamma. Jag har ingen extra ork att ta hand om någon som aldrig blir vuxen...jag orkar ju inte ens ta hand om min egen skit...
Jag orkar inte.
Men ändå så orkar jag.
Var kraften kommer ifrån vet jag inte. Av kärlek kanske?
För han är mitt allt, trots allt.
Jag älskar min unge men han förstör och skitar ner som om han var ett helt fotbollslag.
Det är ett evigt tjatande på honom. Hans rum ser ut som en svinstia på två dagar. Det kan jag stå ut med om jag stänger dörren, men det känns så hopplöst att lägga ner en massa tid på att göra fint när det inte uppskattas.
Dessutom så släpar han in glas och tallrikar, byttor och bestick och han tar inte ut dom igen för än jag blir arg. Då hamnar dom i köket istället och då får jag stå där och lägga en massa saker i blöt för maten har ju torkat fast.
Det känns som ett ekorrhjul. Jag städar och städar och fixar och fixar men det blir aldrig klart. Det är ju dessutom för trångt här. Idag storhandlade jag, och då får inte maten rum i det minimala skåpet. Men jag är ju tvungen att köpa storpack, annars går jag i konkurs.
Sonen lagar mat till sig själv, och inga mackor utan pasta med bacon och grädde, fiskpinnar o mos. Han är skitdyr i drift och köket ser ut som ett katastrofområde efteråt. Visst, tonårspojkar är väl rätt dyra vanligtvis, men han är extrem.
Han äter inget som är billigt han äter lagad mat till frukost, sen lunch, sen lagad mat till mellanmål, sen kvällsmat och sen något lagat senare på kvällen. Och han lagar alltid mer än han orkar, han äter hälften och låter resten ligga och förstöras.
Att han inte ser ut som en sumobrottare är underligt. Men det beror kanske på medicinerna?
Och ja, jag har pratat med honom. Lugnt och sansat, sagt att han är gammal nog att ta undan efter sig själv. Han svarar att det är självklart att han ska göra det, han gör det i en dag eller två men sen verkar han ha glömt och när jag påminner blir han arg, eller säger att han SKA!
Suck, jag är så less, och så ledsen. Ibland så vill jag verkligen inte vara mamma. Jag har ingen extra ork att ta hand om någon som aldrig blir vuxen...jag orkar ju inte ens ta hand om min egen skit...
Jag orkar inte.
Men ändå så orkar jag.
Var kraften kommer ifrån vet jag inte. Av kärlek kanske?
För han är mitt allt, trots allt.
2 kommentarer:
Hej Damptanten, jag har lagt till dig på min lista!
Hej! Uss..det är inte ett dugg kul att du måste ha det så där. Men vad ska du göra? Tyvärr finns ju inget att göra åt det och jag förstår att du lackar ur..
Stor kram för att du ändå faktiskt har det såå fint hemma!!! OM man inte varit hemma hos dig kunde man tro att det verkligen är en svinstia- men jag har aldrig sett det ;) Kramar Syrran!
Skicka en kommentar