Jag älskar solen! Det är så underbart när vårkänslorna kommer, den där pirrande känslan i magen, när man älskar livet!
Min tacksamhet känner inga gränser.
Att jag har fått en chans till.
Att det är frid i mitt huvud.
Att min älskade Man orkar en gång till.
Ni skulle bara veta vilket jobbigt liv jag har levt, en dag i mitt huvud är en kaotisk dag. All den ansträngning jag har fått lägga ner bara för att få vardagen att fungera.
Jag trodde att det skulle vara så, att alla hade det som jag.
Jag är så tacksam att jag slapp loss.
Även om jag aldrig kommer att bli helt "normal" , eller vad jag ska säga :-), så är redan nu skillnaden enorm och jag är inte uppe i dos med min senaste medicin ännu!
Jag har framtidstro!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jamen visst är det fantastiskt? Att man verkligen trott att alla var som vi, att alla hade det som vi i huvudet, hit o dit och stress och tänk, varje minut, varje sekund. Ingen ro. Det är en underbar känsla! Vi mäste vara bäst du o jag ;) Pussar Lillsyster!
Jag känner igen mig totalt. Så här måste sjöfarare jorden runt som hade sjösjuka ha känt sig när det kom medicin som hjälpte till med obalansen. Kanske lite långsökt liknelse förstås...
P har käkat medikamenter i mindre än en vecka... Halleluja!!!
P har käkat medikamenter i mindre än en vecka... Halleluja!!!
Vad skönt att komma till ro, med allt!
Varm kram, C.
Skicka en kommentar