Den fumlande, gråtande, bitchen som är jag...

Hur mycket mediciner jag än proppar i mig, och hur mycket bättre jag än mår av dom så hjälper inget mot den här djävla PMSen.

Jag höll på att skära fingret av mig när jag skar lök. Jag snubblade på hundarna och ramlade i trapphuset. Jag skulle kunna äta upp en hel godisfabrik. Min mage ser ut som om jag var i sjätte månaden. Jag grinar över allt som är ens i närheten av sorgligt. Jag välte ut hela makaronpaketet och jag höll på och slå ner en kärring som stod mitt i vägen på ICA (jag hade god lust!). Jag fräser och snäser och tål ingenting...

Jag är helt enkelt en fumlande, gråtande, svullen, bitch...hur kul är det på en skala?