Bitch!

Igår fick jag nog av min nonchalanta läkare på Affektiva Mottagningen.

Jag skrev ett mail till hennes Chef!
I mailet förklarade jag allt som hade hänt och att jag kände mig illa bemött.

Idag ringde läkaren. Smörig i rösten, engagerad och intresserad.

Ha!

Nu hade hon minsann intresse för mig och mina sjukdomar! Hon pratade om i stort sett allt jag tog upp i brevet. Hon skulle göra både det ena och det andra...

Ska det verkligen behöva vara så här? Tänk dom som mår sämre än jag, men det är väl dom som höjer självmordsstatistiken.

Hon sa också att min Familjeläkare hade framfört att jag ville byta läkare, men det tyckte hon var synd nu när hon redan påbörjat sin behandling av mig!
Jag svarade att jag inte direkt kallade mötet vi hade för behandling. Men jag ger det en chans i alla fall.
Nu tror jag att hon passar sig för att ignorera mig i framtiden!
Man vet ju inte, jag kan ju få en annan knäpp läkare om jag byter.

Det går bra för mig nu!
Men mäklaren har inte hört av sig och nu är det snart slut på arbetsdagen, så...det ser inte så ljust ut.
Men som dom säger "I´t aint over until the fat lady sings"

Puss på er, och trevlig helg!