Lägenhet

Lägenheten var inget för oss. Många rum med alldeles för små. Jag kan inte förstå att det var nästan hundra kvadrat, kändes absolut inte så stort.
Hade den varit billigare så kanske, men 1,1 plus en hyra på nästan fem tusen, näe, så fin var den inte.

Så, vi får leta vidare, och det är inte lätt. Där vi har råd att bo vill vi inte bo och där vi vill bo har vi inte råd.
Jag och Mannen skulle kunna tänka oss att bo en bit utanför stan, men sonen vill helst inte det. Visserligen skulle det gå om man kunde åka stadsbuss i närheten, men inte annars.

Ny vecka nu. På onsdag ska jag till min Familjeläkare, jag hoppas verkligen att hon kan hjälpa mig till en bättre kontakt på Affektiva mottagningen. Den jag fick träffa där var ett skräckexempel på dålig läkare. Usch.