Jag och sonen fick en dålig start på morgonen.
Han gick inte upp när klockan ringde.
Jag var in och sa till.
Jag var in och sa till.
Jag var in och sa till.
Jag var in och röck i täcket.
Jag var in och pratade med hög röst!
Han skrek HÅLL KÄF..N! åt mig.
Då klev fru Adhd in på planen.
Istället för att resonera, skriker den vuxna 42 åriga mamman:
GÅ UPP ANNARS HÄLLER JAG VATTEN PÅ DIG!
Sen gick den samlade och underbart pedagogiska mamman ut med hunden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åh gumman!!
Jag tycker så synd om er..
Jag har ju aldrig aldrig gjort sådär...mot barnen och jag är tacksam att jag inte gör det. Men jag veeeeet , jag vet och jag vet hur du känner, hur du mår av det där. Jag lider verkligen! Jag vet att det inte går att hindra de där känslorna och det måste vara outhärdigt att skrika till sin egen son! Men bara medicinerna kommer igång så ska du se att det blir bättre!! Det måste gå!
Stora stora varma kramar Lillsyrran!!
Nej men så har du inte haft ett barn med dom problemen som S har heller, det är en rätt rejäl skillnad på ett "vanligt" barn och honom. Jag hoppas verkligen att jag skulle kunna låta bli att bli så trött och retad så jag skriker till ett lättare barn!
Men vilket som så är han alldeles underbar och bara jag får ventilera lite så tar jag (och han) nya tag!
Tack för att du finns där!
Du har iaf insikt. Det är bra H! Du är bra! Tro inget annat!
Kram V
Skicka en kommentar